Det måste finnas mer att få reda på jag ska försöka att förknippa mig i detta lite mer.

Vikingatiden: Äktenskapet var huvudsakligen en angelägenhet för familj och släkt. Förhandlingar om äktenskap inleddes med ett sändebud till den andra familjen och om svaret var positivt blev det en fest. En fest skulle helst firas i en vecka och under dennna tid bestämdes om brudens hemgift, det som hon skulle föra med sig in i äktenskapet medans brudgummen skulle ställa upp med motsvarande brudgåva.

Under denna tid var det heller inte ovanligt med bihustrur, frillor eller följekvinnor som de också kallades. Något som den första frun var tvungen att foga sig i. Skilsmässor förekom, både från kvinnan och mannens iniativ.

Kristendomen: Äktenskapet var ett av den katolska kyrkans sju sakrament, en helig handling, som fodrade kvinnans medgivande. Kyrkan krävde också att mannen skulle hålla sig till en kvinna livet ut och därmed blev bihustrur och skilsmässor omöjliga.

Medeltiden: Kyrkan blev mer sexualfientlig och äktenskapet var ont. Istället förespråkades Celibat. Att leva som munk eller nunna var idealet. Omkring år 1300 stadgas det krav i Östgötalagen att brudpar skulle vigas vilket skulle ske utanför själva kyrkan. Framför dörren välsignades vigselringen som brudgummen först trädde på tummen, sen pekfingret och sist långfingret - " I Faderns, Sonens och den helige Andes namn". Det skulle ändå ta flera hundra år innan det blev till en lag.

1500-1600 talet: Nu blev det meningslöst att leva i Celibat och Martin Luther (en munk från Tyskland) förespråkade äktenskapet. Detta medförde att sex utanför äktenskapet blev absolut förbjudet. I princip var det dödsstraff för hor, blodskam och tidelag. Äktenskapet var nu även att betrakta som en arbetsöverenskommelse där båda man och kvinna måste bidra med sin del av lasset.

1686 års kyrkolag deklarerade att fästning följd av samlag skulle gälla som äktenskap - även utan vigsel. Först i lagen från år 1734 blev vigseln ett absolut krav, men den man som på bröllopsnatten upptäckte att hans fru inte var oskuld , hade rätt att genast skilja sig. Nu blev det också staten istället för kyrkan som skulle besluta om skilsmässor, även om det fortfarande var mycket svårt att genomföra.

Enligt 1686 års kyrkolag måste blivande brudpar visa sina kristendomskunskaper. Kunde de inte Luthers lilla katekes fick de förbli ogifta.

Under senare delen av 1700-talet började människor helt enkelt flytta ihop om de fattade tycke för varandra och nu börjar "Kärleken" som begrepp göra sig gällande.

Under 1800-talet förändrades äktenskapet. I 1811 års kyrkohandbok förändrades vigselformuläret så att kvinnan inte längre skulle vara "undergiven" sin man utan istället "tillgiven". I samband med detta så skapades bilden av kvinnan som det svaga könet där hennes plats var i hemmet medans mannen skulle slita ihop familjens brödföda. Deras olika egenskaper skulle komplettera varandra och mannen blev familjeförsörjare. Kvinnan var ekonomiskt beroende av mannen och omyndig.

Detta medförde nya problem och hos kvinnor i högre samhällsklasser upptäcktes nervösa symptom på grund av undersysselsättning som betecknades som "hysteri", enligt diagnos hos läkare. Författarinnan Karin Johannisson kallar i sin bok "Den mörka kontinenten" perioden mellan 1870 och första världskriget för "Hysterins guldålder".

Redan nu börjar manliga författare som Henrik Ibsen och August Strindberg kritisera det borgerliga äktenskapet som bland annat blir kallat för "bekväma kvinnors försörjningsanstalt".