Jag har en fråga till er alla varför är det så att folk inte vågar anmäla fast dom ser ett brott mot en kvinna på går?

Om någon av er vet eller tror kommen tera gärna.

Jag har valt att kala detta inlägg för brott och straff för att jag har tänkt att skriva litte om vilka straff man kan få när man har gort illa en kvinna och hur polisen bedömer graden på brottet.

Jag har tittat runt litte och hittade detta inlägg: Misshandel
Misshandel är i svensk rätt ett brott som definieras enligt 3 kap. 5-6 § brottsbalken (1962:700). Den som orsakat annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller vanmakt har gjort sig skyldig till misshandel.

GömOlika grader

Tre grader av misshandel förekommer

1 Ringa misshandel som kan ge böter eller fängelse i högst sex månader.

Mamma som agat 10-årig son genom att tilldela honom ett flertal slag på låren och på rumpan med ett köksredskap som tillhygge varav blåmärke och smärta uppstått, har dömts för ringa misshandel av Högsta domstolen i NJA 2003 s. 537.
En man, som tilldelat en annan man ett knytnävsslag i ansiktet som orsakade ett tre cm långt sår och en svullnad kring såret, har dömts för ringa misshandel till 80 dagsböter enligt NJA 1996 s. 782.
2 Misshandel som kan ge fängelse i högst två år.

Föreståndare för sjukhusavdelning för psykiskt sjuka som förövat våld mot där intagna patienter har dömts för misshandel till två månaders fängelse enligt NJA 1984 s. 137.
Man som upprepade gånger misshandlat sin hustru har dömts till fängelse i två månader enligt NJA 1988 s. 156.
3 Grov misshandel som kan ge fängelse i lägst ett och högst tio år enligt 3 kap. 6 § brottsbalken (1962:700).

Vid bedömningen av om misshandeln är grov, ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller i övrigt visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Man som grovt misshandlat 5-årig flicka har dömts till tre års fängelse enligt NJA 2000 s. 612.
En HIV-smittad kvinna, som haft upprepade oskyddade vaginala och orala samlag med flera män har frikänts från försök till grov misshandel men dömts för försök till framkallande av fara för annan till ett års fängelse och utvisning enligt NJA 1995 s. 448.
Officer som dömts för grov misshandel har på grund av att strafflindrande omständigheter ansetts föreligga enligt 29 kap. 3 § brottsbalken (1962:700) dömts till åtta månaders fängelse enligt NJA 1990 s. 776.

Källa:// Wikipedia ?

Det är så polisen bedömer graden på mishandel.

1845 Lika arvsrätt för kvinnor och män.

1858 Ogift kvinna över 25 kan få bli myndig efter domstolsbeslut. Gifter hon sig blir hon åter omyndig.

1864 Mannen förlorar lagstadgad rätt att aga sin hustru.

1874 Gift kvinna får rätt att bestämma över sin egen inkomst.

1884 Ogift kvinna blir myndig vid 21 års ålder.

1901 Kvinnor får rätt till fyra veckors ledighet, utan lön, vid barnafödande.

1919 Kvinnor får allmän rösträtt.

1921 Kvinnor får för första gången rösta i ett riksdagsval.

Gift kvinna blir myndig vid 21 års ålder. Kvinnan och mannen blir likställda den nya giftermålsbalken.

1922 De första fem kvinnorna väljs in i riksdagen.

1938 Preventivmedel tillåts. Moderskapspenning för alla införs.

1939 Förvärvsarbetande kvinnor får inte avskedas pga havandeskap, förlossning eller giftermål.

1964 P-piller godkänns i Sverige.

1965 Förbud mot våldtäkt inom äktenskapet. Före 1965, när strafflagen gällde, beskrevs våldtäkt med användande av ordet otukt, vilket endast omfattade sexuellt umgänge utanför äktenskapet. 1965, när den nya brottsbalken träder i kraft, görs däremot ingen principiell skillnad mellan samlag inom eller utanför äktenskapet.

1975 I Sverige införs fri abort till och med 12e havandeskapsveckan.

1978 Sveriges första kvinnojourer bildades: AKH, Alla Kvinnors Hus, i Stockholm och Kvinnohuset i Göteborg.

1982 Kvinnomisshandel på enskild plats faller under allmänt åtal. För misshandel som inte är grov och som inte utförts på allmän plats krävdes före 1982 att offret själv anmälde händelsen. Ändringen påverkar främst misshandel mot närstående kvinnor och andra närstående, som ju regelmässigt sker i hemmet. Genom att låta denna typ av övergrepp mot kvinnor (och andra) falla under den allmänna åtalsplikten, markeras att det inte handlar om en privat angelägenhet mellan de inblandade parterna.

1984 Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige, ROKS, bildas.

1988 Lag om besöksförbud. Lagen syftar till att ge ett bättre skydd för dem som förföljs och trakasseras, och den utgör ett led i strävandena att förbättra skyddet för framför allt kvinnor som utsätts för misshandel och andra övergrepp. Genom besöksförbud kan en person förbjudas att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person.

1991 Ny jämställdhetslag med bl a förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

1993 Höjda straffskalor för vissa sexualbrott. Ändrade och i huvudsak skärpta straff för ett antal brott. Ändringarna berör bl a sådana vålds- och sexualbrott som kan drabba kvinnor.

1996 I oktober 1996 beslöt 16 kvinnojourer att lämna ROKS och bilda en egen riksorganisation, Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR.

1998 Nytt brott – kvinnofridsbrott – införs i brottsbalken.

1998 Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor.

1998 Skärpning av jämställdhetslagens förbud mot sexuella trakasserier.

1999 Förbud mot köp av sexuella tjänster.

2002 Europarådets kommitté antar rekommendationer om att vidta åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

2003 Skärpning av lagen om besöksförbud. Skärpningen innebär att förbudet avser även den gemensamma bostaden och gäller större geografiska områden än tidigare.

2005 Skärpt sexualbrottslag som ger bättre skydd mot att bli utsatta för sexuella kränkningar. Sexuellt umgänge med en person i hjälplöst tillstånd betraktas som våldtäkt. Skyddet för barn och unga stärktes därmed.

2006 Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) inrättas.

2006 Barn som bevittnar våld i hemmet betraktas som brottsoffer och kan få brottsskadeersättning och särskilt stöd från socialtjänsten.

2007 Socialtjänstlagen skärps ytterligare med ändringar som innebär att socialnämnderna ”ska”, istället för tidigare ”bör”, beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp.

Kan det finnas något som stämmer med vad som står här?

Män slår för att de kan

Det finns några obestridliga fakta i världen. Kvinnor tjänar mindre pengar än män, kvinnor har mindre makt än män. Män står för den överväldigande majoriteten av våld mot kvinnor – och andra män.

Alla kvinnor som någon gång har vågat sig på det stillsamma påståendet att män som grupp har ett ansvar för att män slår, förtrycker och utnyttjar gruppen kvinnor vet vad som väntar. Blint hat, överfulla mejlkorgar och kommentarsfält. Innan internetåldern: Floder av handskrivna brev.
 Samtidigt: Isande tystnad från annars talträngda, offentliga män.

När författaren Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad konstaterade att det förra året anmäldes 27 200 fall av mansvåld mot kvinnor, och att alla män har ansvar för detta, bröt helvetet lös. Förvånad skrev Lundberg ännu en text om reaktionerna, där han förutom att uppmanas att ”hålla käften” och ”passa sig jävligt noga” kallades både manshatare och judesvin (!).

Huruvida redaktionen för Sveriges Radios Tendens har utsatts för samma hat efter reportageserien om män som satt i system att ”importera” fruar från fattigare länder är okänt. I tre reportage skildrar Tendens hur de så kallade ”importfruarna” lever under många gånger miserabla förhållanden med män som med migrationsreglers hjälp fullkomligt kontrollerar dem.

Män som misshandlar dem och/eller behandlar dem som hushållerskor och sexleksaker för att sedan ”göra slut” lagom till dess att Migrationsverkets två-årsregel för uppehållstillstånd står för dörren. Det finns män som upprepat proceduren med fem till tio kvinnor, och kommit undan med det.

Svaret på varför män slår kvinnor och andra män, liksom nyckeln till varför vissa män har satt i system att hämta hem kvinnor från andra länder för att behandla dem som slavar, är detsamma i all sin vedervärdiga enkelhet: För att de kan. För att andra män ger sitt tysta medgivande, för att beteendet bara är andra sidan samhällsmyntet där män som grupp förtrycker gruppen kvinnor.

Så länge patriarkatet består hjälper inga lagar i världen mot själva grundproblemet.

Det är kanske att hoppas för mycket, för precis som Kristian Lundberg skriver har mansvåldet skrivits och skrikits om i årtionden utan förändring. Men kanske, kanske är just Lundbergs text och reaktionerna på den början till något nytt. För inte bara är författaren skoningslös när det kommer till sitt eget och andra mäns ansvar för våldet. Texten har fått ytterligare en man, författarförbundets ordförande Mats Söderlund, att ta upp stafettpinnen i samma tidning.

Att två män som påpekar det ständiga våldet mot kvinnor renderar en text som den här är en sorglig illustration över hur mycket förändringen behövs. Källa:// dagensarena

Jag tycker att detta stämmer in veldit bra på hur Sverige ser utt just nu.

då är det dags för fråge stunden här på bloggen. 

Jag kommer att prova att ha en frågestund igen härpå bloggen och jag kommer att ha den på måndag den: 8/4 alltså nu på måndag kl:09:00 till 19:00 och då är det bara att fråga om vad som helst bara det rör detta ämne eller om du/ni har frågor kring det jag gör.
Jag hoppas att många frågor kommer in. Det är bara att komen tera så kommer ajg svara så gott jag bara kan.  

Jag har funderat en massa på hur man kan göra för att stoppa allt våld mot kvinnor men det ända jag kommer på är att alla vi som vill ha slut på våldet går i hopp för att skydda alla Sveriges kvinnor och det går ut på att ser man en kvinna bli ut satt så skyddar man henne antingen går man i mellan och tar kvinnans parti i bråket eller så ringer man polisen och larmar om det som ni har sett och står kvar på ett av stånd om man inte vågar gå fram. Det vicktigaste är att man inte går där ifrån och intalar sig skälv att jag inte har sett detta har inte hänt för att då kommer det fortsätta att var som det är i dag att men slår kvinnor och många av dom kan inte för svara sig skälva och behöver hjälp och vissa vågar inte fly när dom har skansen och det är våld i hemmet.

Så frågan är vågar du skydda dessa kvinnor och hjälp dom så dom kan få ett värdditt liv att leva?

Jag hoppas att just du vågar ingripa på något sätt för utan just dig går det inte att göra skillnad för alla Sveriges kvinnor