Många söker och får bra vård för sina skador på sjukhus men få får hjälp att stoppa misshandeln. Sjukjournalerna avslöjar sällan vad som har hänt. Vid Universitetssjukhuset i Lund fick kuratorerna förra året bara kontakt med tjugo misshandlade kvinnor. Nu skärper sjukvården vaksamheten mot familjevåldet. I går hölls en första utbildningsdag för personal i Lund, som ett led i en landsomfattande kampanj till skydd för misshandlade kvinnor. De flesta åhörare i lasarettsaulan var kuratorer. - Det är en hälsofråga att höja medvetenheten om hur våldet mot kvinnor ser ut, sade Gun Heimer, överläkare vid kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala och chef för Rikskvinnocentrum, när hon föreläste tillsammans med representanter för polisen och socialtjänsten i Lund. Rikskvinnocentrum har regeringens uppdrag att utbilda och forska om kvinnovåld samt utveckla bästa möjliga omhändertagande av misshandlade kvinnor. Gun Heimer tackade först nej när hon erbjöds att leda centret. - Jag trodde inte att våld mot kvinnor var ett stort problem. Efter åtta år har hon ändrat uppfattning. Våld mot kvinnor är vanligt och sker ofta i hemmen. Av 20 382 kvinnor som misshandlades förra året, misshandlades 12 553 inomhus. Bara 15 procent anmäler män som slår. De som söker sjukvård har i genomsnitt varit utsatta för våld trettio gånger tidigare. Gun Heimer vill att vårdpersonalen ska lära sig stötta de kvinnor som ser ut att ha fått sina skador av att bli slagna, så att de får bevis mot våldsverkaren och vågar anmäla. Skadorna ska dokumenteras med foto och iakttagelser noteras i journalen om sådant som inte stämmer med vad kvinnan uppger. Kontakt ska förmedlas med polis, socialtjänst samt kvinnojour och brottsofferjour. I Lund ingår Universitetssjukhuset i ett lokalt nätverk som samarbetar för att hjälpa misshandlade kvinnor. Vårdpersonalen behöver lära sig att ställa frågor, så att kvinnorna vill berätta. - Minst lika viktigt är att ha en handlingsplan och den ska fungera lika bra mitt i natten som under kontorstid. Annars lurar vi kvinnorna att berätta utan att vara beredda att hjälpa, underströk Gun Heimer. Hon påpekade att barn i familjer där män slår sina kvinnor också är brottsoffer. Misshandlade kvinnor fick frågan vad deras barn sett och hört av misshandeln. 54 procent uppgav att barnen hade varit vittnen till misshandel i tidigare äktenskap och 29 procent i nuvarande äktenskap. I en berättelse beskrev Gun Heimer hur en pojke gått förbi sin döda mamma i hallen på väg till skolan utan att reagera. När han efteråt fick frågan om han inte märkt något svarade han att "det inte hade varit värre än vanligt". Ett annat barn larmade ambulansen för att "mamma blödde så mycket". När ambulanspersonalen kom låg mamman på köksbordet och pappan försökte sy ihop såren. Båda var läkare vid Akademiska sjukhuset, välkända för personalen. - Misshandeln hade pågått i tjugo år och ingen utanför familjen visste något, inte ens kvinnans mor, berättade Gun Heimer och anmärkte att fall som detta inte kommer med i misshandelsstatistiken. - Om vi inte tar våldet på allvar, kan vi inte hjälpa. Likaså är kunskap nödvändig för att förstå våldets dynamik. Männens avsikt är att kvinnorna ska försvagas av den systematiska misshandeln, och de lyckas. Kvinnorna anpassar sig till allt mindre eget livsrum och försvarar hans aggressivitet. - Männen är omväxlande onda och goda, för kvinnorna är det som att leva under ständig tortyr. källa//sydsvenskan